BIRMINGHAM, West Midlands, England

Snart kommer jag att leva och bo i denna spännande storstad. Under en och en halv månad kommer jag arbeta och uppleva den engelska kulturen. Vem hade tackat nej till ett sådant erbjudande? Att få lämna tråkiga Sverige och bosätta sig någon annanstans för ett tag.

Plötsligt känner man sig vuxen på riktigt. Jag ska lämna det trygga boet och det känns rätt så läskigt. För tänk om jag skulle bli jättesjuk där borta. Då måste jag klara av allt själv. Mina föräldrar kan inte komma över för att ta hand om mig eller hjälpa mig till ett sjukhus, ifall det skulle vara så illa. Med allt det här i bakhuvudet så känns resan verkligen skrämmande. Men jag tänker inte låta min oro sätta käppar i hjulet för mig. Inte nu och inte någonsin. För då är det helt plötsligt sjukdomen som styr mig och inte tvärtom. Jag vill ha kontroll över min situation och våga chansa. Om något skulle hända finns det ju alltid sjukhus i England också. Så egentligen har jag ju ingenting att oroa mig för. Just nu, just idag mår jag bra och har alla möjligheter i världen att göra den här resan.

Förväntningarna är stora och jag hoppas att jag kan fortsätta jobba i Birmingham. Jag får helt enkelt hålla tummarna.

XOXO

Shortstory

Advertisements

Känslan när…

Jag var med om en sån där riktigt härlig sak alldeles nyss, en sån där sak som man brukar skriva ut på facebook eller twitter. T.ex: Känslan när bussen dyker upp precis när man kommer fram till hållplatsen. Eller: Känslan när det slutar regna precis när man går ut. Såna där saker som nästan alla kan relatera till och alla uppskattar. En sån sak var jag med om idag.
“Känslan när man ställer sig för att fixa i ordning medicinerna en fredagskväll klockan elva och kommer ihåg att nålen sitter kvar”. Problemet var bara det att jag insåg att det inte var en sån sak jag kunde skriva ut på facebook för att, hur många av mina kompisar kan relatera till den känslan? Inte så många. Därför bestämde jag mig för att dela den underbara känslan här och jämföra den med något alla andra kan relatera till:  Känslan när man måste ställa sig och laga mat klockan elva en fredagskväll och kommer ihåg att det finns en matlåda i kylen.” Det är inget annat än ren LÄTTNAD.

På det har jag också varit och klippt mig idag. En riktigt bra fredag med andra ord!5f758c59-35ed-4ae1-af4a-bdfae3144150wallpaper

 

Älska dig själv

Det är vanligt för unga vuxna att tycka illa om sin egen kropp, att man inte är smal nog eller att vissa kroppsdelar är för stora eller för små. Detta är ett stort dilemma för en ungdom som inte har genomgått tiotal operationer i sitt liv som efterlämnat stora ärr som minnen. Ärr som lätt skapar frågor hos människor som inte känner en och ofta även hos människor som känner en. Ärr som kan skapa alla möjliga  reaktioner, personligen har jag fått allt ifrån fascination till rädsla. Det är inte lätt att lära sig att tycka om sin egen kropp men om inte ens vi kan tycka om den, vem kan då göra det?

1489270_10202750433702803_231489919_n
Det här är den kropp vi fått och den har kämpat genom hela våra liv för att orka med operation efter operation, behandling efter behandling. Vi borde älska vår kropp för att den överlevt allt skit den fått stå ut med genom åren. Att jag ser ut som jag gör är ett bevis på att jag överlevt och jag tänker fortsätta överleva. Mina ärr gör mig till den jag är, de gör mig vacker och unik och jag är stolt över vart enda ett.
Jag är stolt över min kropp. Jag älskar min kropp. Och det borde du också!

//BM

Dropp

Jag är van vid att få dropp vi det här laget, det betyder dock inte att jag tycker om det och jag hittar gärna orsaker till att hoppa över vissa nätter bara för att jag inte orkar eller känner mig mer fri utan. Speciellt nu när mina pumpar är trasiga och jag har fått gå tillbaka till gamla pumpar vars portabla batterier inte fungerar, något som betyder att jag måste ha pumpen kopplad till ett vägguttag för att den ska hålla igång. Men jag vet också att jag blir trött och slö om jag inte får mitt dropp.
Så jag jobbar natt söndag till måndag, med andra ord fick jag inget dropp och nätterna innan det hade jag varit rätt slarvig så när måndagen kom såg jag till att fixa i ordning allt. Jag kopplade, satte in pumparna i väggen och gick och lade mig. Någon gång mitt i natten började en av mina två pumpar att larma. Då jag såg att det var pumpen som ger mig fett valde jag bara att stänga av den då jag inte alls är lika beroende av fettet som jag är av den andra påsen. När jag sen vaknar på morgonen och ska lyfta upp väskan känns den ovanligt tung och när jag ska koppla bort ser jag att jag inte fått i mig mer eller mindre något alls. Då jag var för lat för att ta reda på varför i morse så brydde jag mig inte om att kolla mer ingående. MEN i kväll när jag skulle koppla såg jag att fettpåsen var helt uttömd. Jag har alltså, i all trötthet satt fel påse till fel pump och därför fått i mig fett för ungefär en vecka.
Det jag vill komma fram till är inte att det var synd att det blev fel utan mitt mål med den här texten är: vi är bara mänskliga.
Visst gör vi det här varje kväll och visst blir det en rutin men ibland blir det fel, och det är faktiskt inte hela världen. Vi måste kunna acceptera våra mänskliga svagheter, som i det här fallet är trötthet, och istället lära oss av det. Jag har lärt mig att alltid kolla extra noga vilken slang jag sätter till vilken pump. Så tryck inte ner dig själv när du gör fel. Skratta åt det och börja om. Gör om, gör rätt.

//BM

There’s a devil inside of me

Jag är inte sjuk. Inte enligt mig. Inte i mitt huvud. Jag har alltid haft svårt för att acceptera mitt tillstånd. Så när jag pratar med en människa som lever i en jobbig vardag, en vardag som inte är “normal” så tycker jag alltid väldigt synd om dem, inte för att jag vet hur det är utan för att en människa inte ska behöva ha det så. Jag relaterar det inte till mig själv eftersom jag “inte är sjuk”.
Det här tankesättet har satt mig i många jobbiga sitsar genom åren. Situationer där jag så gärna vill hänga med i mina vänners tempo och helhjärtat tror på att jag klarar av det eftersom jag “inte är sjuk” och sen när jag blir dålig inser jag att alla varningsord jag fått från mina föräldrar faktiskt är sanning. Problemet är att det tar mig bara de dagarna att bli frisk att glömma bort det igen. För när jag mår bra så kan inget stoppa mig. Jag ser det som att jag har en liten djävul och en liten ängel på vardera axel och när jag mår bra tar djävulen över och får mig att glömma bort alla dippar jag haft och när jag blir dålig sitter ängeln där och skakar på huvudet innan han med en suck säger: Jag försökte varna dig.
I de situationerna, när ängeln sitter där och skakar på huvudet, det är de tillfällena som får mig att inse hur ömtålig jag faktiskt är. Att min kropp inte är skapad för en “normal” livssituation.

tumblr_lhyqwtqdm41qdy288o1_500

Jag är nitton år. Jag har levt med min sjukdom i drygt femton år nu och jag har fortfarande inte lärt mig. Och det handlar nog inte om att jag vill vara som alla andra lika mycket som att jag vill ha MÖJLIGHETEN att vara som alla andra. Jag vill ha valet. Jag vill inte vara fast i en ram som livet har förutbestämt. Men det är så livet funkar och någonstans måste jag ändå sätta mig ner, acceptera min tillvaro och göra det bästa jag kan kring det. Det här är något som jag många gånger tror att jag har gjort men den ständiga påhälsningen av min lilla djävul skvallrar om att det ännu inte hänt på riktigt. Och det kommer antagligen inte hända idag eller imorgon men jag vet att den dagen kommer, tills dess får jag bara göra mitt bästa att stänga ute djävulens dåliga idéer. Jag tror att vi alla har en god och en dålig sida. En ängel och en djävul eller som nörden i mig tänker en Xavier och en Magnito. Vem vinner? Den vi väljer att mata.

//BM

nerver

Är det bara jag som har en tendens att vara nervös för saker som man inte behöver vara nervös för? Saker man har gjort hundratals gånger men ändå känner sig nervös för eller har ångest för. Jag är alltid nervös kvällen innan en körlektion, ibland är jag till och med nervös innan jag åker till jobbet. Jag har jobbat på samma ställe i över en månad nu och jag älskar det, men trots det är jag nervös. Ibland tror jag att jag är nervös för något som ska hända längre fram men jag placerar det på saker jag inte borde vara nervös för.
Imorgon ska jag till Gävle till exempel. Jag ska åka till en uppfödare och kollar på en valp jag är lite intresserad av och det är jag grymt nervös över. Jag är nervös över att ta mig dit då jag aldrig åkt dit själv förut och det är buss hela vägen med ett byte i Uppsala. På vägen hem är det två byten. Tänk om jag hamnar fel?
Kaos i huvudet.
Det löser sig.
//BM

Hata körkort

Varför ska det vara så otroligt avancerat att ta ett jävla körkort? Jag orkar inte! Det vore en sak om jag kände att: Ja, jag vill fan ha det här körkortet! Men det gör jag inte! Det enda jag känner är att jag MÅSTE ta det för att det är något man ska göra! Allt pluggande, allt körande, alla pengar som går åt och all tid. Jag orkar inte, jag vill inte.

Tack för er tid!
//BM

Snabb uppdatering

Livet har verkligen hittat sina spår igen. Jag har fått ett nytt helt fantastiskt jobb som jag trivs otroligt bra med. Ett vikariejobb som inte innebär allt för mycket tid och det är rätt lagom för mig just nu.
Sorella som skulle få en underbar liten valp åkte för några dagar in på akutkejsarsnitt och de fick fram en liten hanne som inte längre vad vid liv. Det är riktigt tungt och jag som helt ställt in mig på att jag skulle få en egen hund känner mig otroligt sorgsen. Min dröm var att få en liten Hannibal som skulle bli min bästa vän och tyvärr hann han somna in innan vi fick ut honom. Sorella är otroligt ledsen och gråter nästan dygnet runt, det gör allt lite jobbigare.
Men jag har roliga saker som händer också, ett stort filmprojekt på gång som börjar imorgon och senare ska visas på en lokal biograf här i västerås.
Nu är jag strax på väg till jobbet igen och jag lovar att uppdatera mer om vad som pågår i mitt liv framåt. Det har varit lite mycket de senaste veckorna men nu börjar jag hitta en härlig rytm igen.

//BM

Kick-Ass

Jag har nu levt igenom hälften av min sjukskrivning och energin börjar faktiskt att återvända! Det känns fantastiskt att faktiskt börja bli lite rastlös under dagarna. Jag målar, läser, kollar på tv, skriver, skämmer bort mina marsvin och jag försöker hela tiden komma på nya saker att göra. Träffa vänner, plugga till körkortet och åka lite bräda.
Jag har även varit på bio och sett den fantastiska uppföljaren till filmen Kick-Ass. Underbara skådespelare och så vacker underton i den filmen. Det fanns ett citat som verkligen rörde mig. De två huvudkaraktärerna som genom sina liv gått igenom otroligt mycket kommer tillslut fram till slutsatsen:
“Maybe the real meaning of being a superhero is taking all that pain and making it into something good!”
kick-ass-2

Det är det jag försöker göra varje dag. Ta all smärta och allt tungt jag har gått igenom och göra om det till något positivt och bra! Genom musik eller konst, eller bara ett glatt humör! Det är värt att tänka på.

//BM

Idag är en sån dag…

Idag är en sån där dag som man bara önskar ska gå så att man kan få gå och lägga sig och glömma att dagen existerat. Gick upp 6.30 för att sitta barnvakt till 2 av mina systersöner, det var ju ganska mysigt förutom att dagen började med en dålig natts sömn och illamående + ont i magen. Sen kollade jag och mamma om vi kunde hitta nån bikini som döljer delar av mina skavanker eftersom jag är trött på att folk ser på mig som ett offentligt konstverk på stranden, jag menar varför kan man inte bara acceptera att folk är olika! Hittade till sist ett par höga bikinitrosor som döljer stomin iallafall, jakten på en bra överdel får vara till en annan dag.

Trött och seg kommer man hem och vad ligger i postlådan? Jo ett brev från försäkringskassan. Alltid lika roligt. Där står det att jag ska få en utbetalning på 9000 mindre än vad det stod i beslutet som kom för ett par veckor sen. Jag ringer upp dem och de säger att det är beslutet som gäller. Vad bra säger jag då har ni betalat mig 9000 kronor för lite. Hon läser i sina papper och säger -Oj vi har visst skrivit fel 9:an ska vara en nolla. Ja vad säger man, orka tänker jag bara!

Skulle haft filmkväll med min kusin ikväll men fick ett sms att hennes mage strejkar, hon har chrons sjukdom. Okej jag mådde ju också dåligt så det får bli en annan gång.

Som toppen på isberget kommer min röda vecka som på posten och mitt humör är som ett vulkanutbrott som fräser åt alla som kommer nära, Förlåt mamma och pappa!

Så jag säger bara, Godnatt! Hoppas imorgon blir en bättre dag…

//MultiArtist